Mötet med en gammal vän

Telefonen ringer, personen i andra ändan presenterar sig. Samma röst, samma ansats, en person som jag talat med i telefonen i otaliga timmar tidigare i mitt liv. Mina läppar ler. På en sekund så är vi där vårt samtal slutade förra gången. Det är flera år sedan vi pratades vid senast. Allt känns som då. Inga förklaringar om varför vi inte hörts, inga undanflykter eller dåliga ursäkter, bara rakt på och så finns innerligheten där igen. Detta telefonsamtal fick mig att le i flera dagar. Både åt att personen ringde, men också för att vi fortfarande är goda vänner och kommer så alltid att vara.

 

Att våga tänka en vända till är lockande.

Jag tror att vår relation med Gud är av samma karaktär som mötet med en gammal vän. När som helst kan vi återuppta samtalet / relationen där vi slutade förra gången, även om det var skrämmande länge sedan. Känslan kommer garanterat att vara bekväm. Fröet som sattes i jorden vid ett tidigare tillfälle i livet får återigen börja gro och relationen tar ny fart. Detta möte får vi också göra om och om igen, varje dag är nåden ny, varje dag ler Gud åt att vi vill börja där vi slutade. Eller varför inte - våga börja för första gången !  

Att vara en kristen, är inte någon garanti för att livet rullar som på räls, men vetskapen om att vara buren, att vara en del av evigheten räcker för mig.  

"Gud bli en del av mitt liv, le med mig, gråt med mig, min önskan är att tillhöra dig. Amen"

Ha en välsignad dag !