Mötet med en gammal vän

Telefonen ringer, personen i andra ändan presenterar sig. Samma röst, samma ansats, en person som jag talat med i telefonen i otaliga timmar tidigare i mitt liv. Mina läppar ler. På en sekund så är vi där vårt samtal slutade förra gången. Det är flera år sedan vi pratades vid senast. Allt känns som då. Inga förklaringar om varför vi inte hörts, inga undanflykter eller dåliga ursäkter, bara rakt på och så finns innerligheten där igen. Detta telefonsamtal fick mig att le i flera dagar. Både åt att personen ringde, men också för att vi fortfarande är goda vänner och kommer så alltid att vara.

 

Att våga tänka en vända till är lockande.

Jag tror att vår relation med Gud är av samma karaktär som mötet med en gammal vän. När som helst kan vi återuppta samtalet / relationen där vi slutade förra gången, även om det var skrämmande länge sedan. Känslan kommer garanterat att vara bekväm. Fröet som sattes i jorden vid ett tidigare tillfälle i livet får återigen börja gro och relationen tar ny fart. Detta möte får vi också göra om och om igen, varje dag är nåden ny, varje dag ler Gud åt att vi vill börja där vi slutade. Eller varför inte - våga börja för första gången !  

Att vara en kristen, är inte någon garanti för att livet rullar som på räls, men vetskapen om att vara buren, att vara en del av evigheten räcker för mig.  

"Gud bli en del av mitt liv, le med mig, gråt med mig, min önskan är att tillhöra dig. Amen"

Ha en välsignad dag !

 

Att göra skillnad

Funderar ofta på och pratar ofta högt om vad som gör skillnad.
Det jag gör i handling gör skillnad.
Om jag köper rättvisemärkta produkter om jag tänker på att bara köra tvättmaskinen när den är full, om jag inte kör extra med bilen utan samordnar mina ärenden, om jag kör odubbade vinterdäck så är det klart att det gör skillnad.

Den jag är gör skillnad.
Hur jag bemöter mina medmänniskor, hur jag agerar i olika sammanhang. Vad jag utstrålar, vad jag levererar.
Men varför gör just jag skillnad ?
I mitt fall är det tron på Jesus som gör skillnaden.

Min pappa brukade säga att
- när du slutar tro på du kan göra skillnad, då är det illa.
Jag har alltid trott att jag gör skillnad. Är lite eldig i mitt humör och disskuterar gärna saker och ting, smått som stort. Är ärlig och ganska rakt på, men jag ser det som min uppgift att vara den jag är. Jag blev såhär av en anledning.
Mitt sätt att vara, mitt sätt att prata, mitt sätt att entusiasmera borde gjort skillnad vid flera tillfällen.

Jag sätter min tro högst upp på listan över saker som gör skillnad.
Tron på Jesus gör skillnad i människors sätt att vara, i människors sätt att se på sig själva och sin nästa.
Jag tror att om Jesus flyttar in i människors hjärtan blir det skillnad i ord och handling. 
Det finns kraft och liv i att tro - det finns hopp och tröst, men det finns också energi som bär när andra saker i tillvaron brister. Att tro är inte att veta, att tro är att lita på löftet.

Brukar börja min dag med att säga till Jesus: - Jag vill ge denna dag till dig !

jag gör likadant imorgon och litar på att det bär !

Hallon och skräp

Gick en promenad en vacker augustikväll. Tog med mig ett par påsar om utifall att jag skulle hitta nåt at ta med hem.

Gjorde några fynd

Hallonen har jag kokat till sylt - skräpet har jag slängt !


Varför i hela världen slänger folk skräp i naturen ?
och varför kan inte var och en ta hand om sina saker ?
I många sammanhang är vårt samhälle individualistiskt - var och en tar hand om sig -
det borde väl gälla även att man tar hand om sina egna sopor.

Vi måste ta hand om vårt natur - det är ett av våra uppdrag ! 

En ovanlig växt

För många år sedan fick jag en växt av min moster (det är nog 15 år sedan)
Kallar inte den blomma för jag har aldrig sett den blomma.

 

Den är mycket speciell och skräpar en del, men jag har inte haft hjärta att göra mig av med den.

Växten har luftrötter och jag tror att min moster kallade den "hartass"

 

Är det någon som vet vad den heter ?

 

 

Christina - dagens namnsdagsbarn

Sommarens regnigaste vecka (brukar det vara)
I år fick vi fullträff i solsken.
Idag är det namnsdagsfest i vår familj.
Min mamma heter Christina, min svärmor heter Christina, min dotter heter Christina och jag heter Christina.
Vilken kavalkad.


Här har ni oss

 

 

Nu är det sommarlov......

Den bästa tiden på året, var det någon som sa. (Troligtvis var det något av våra barn)
Jag kan hålla med, det är verkligen toppen. ¨
I almanackan står det SOMMARLOV med stora bokstäver och det är ledighet som fyller dagarna.
Nu skall barnen få ladda batterierna, vara ute och njuta av sol och bad. Få tid att läsa en bok eller titta på en film.
Göra roliga saker och kanske tälta i grannens trädgård. Nu är det sommarlov ! HURRA

Inte helt unikt.......

men så speciellt. Skolavslutningar är en tradition som jag är fäst vid. Det är inget unikt, det är inget ovanligt, mystiskt, konstigt eller knasigt, det är bara så traditionellt. Massor av barn och familjer fyller kyrkan, det är faktiskt så fullt att vissa får stå upp. Många har klätt upp sig, klippt sig och ansträngt sig för att vara fin och festlig. Vi tackar för året som gått, vissa gör det för första gången, andra gör det för sista. Vi önskar varandra en trevlig, skön, avslappande, härlig, lugn och skön sommar. Varje år vänta samma sak - ett långt sommarlov utan krav, läxor eller måsten. 

Kanske är det detta som attraherar mig. Att få ha en "evighet" framför sig, att nästan inte kunna förstå hur långt det är.

 Jag tror att de flesta vet hur det känns.

Som vuxen har man inte hela sommarlovet ledigt, som vuxen finns det trots sommar massor av "måsten" men jag njuter ändå av att fira denna dag - och just detta året så sken solen i kapp med oss alla !